Dvärgflickslända
Nehalennia speciosa (Charpentier, 1840) - Sedgling

Dvärgflickslända. Kamperhultakärret, Svennevad 16 juni 2019. Foto: Per Karlsson Linderum.
Utseende och beteende
Dvärgflicksländan är Europas minsta flickslända, blott lite mer än 2 cm lång. Den har fått sitt
latinska namn Nehalennia från en germanskromersk sjöfartsgudinna. Arten lever dolt nere
bland den glesa vegetationen och upptäcks lättastnär den skräms upp från sin låga sittplats. Den kan vara mycket svår att upptäcka på grund av sin litenhet och sitt levnadssätt nere i svåråtkomlig vegetation. Dvärgflicksländan är väldigt kortvingad och vilar med vingarna ihopslagna vilket förstärker dess litenhet. Båda hanar och honor är klart metallgröna med en ljusblå tvärlinje på baksidan av huvudet. De är dessutom ljusblåa på undersidan av mellankroppen och på bakkroppens sista segment. Larvutvecklingen är ett- till tvåårig.
Miljö
Dvärgflicksländan är i Sverige helt knuten till grunda gungflyliknande och näringsfattiga
rikkärr med högt pH och där växtligheten domineras av bläddror, vattenklöver och trådstarr. Viktigt är att vegetationen är tillräckligt tät för att erbjuda skydd men så pass gles att dvärgflicksländorna kan flyga i den. Arten är en av ytterst få europeiska trollsländor som är
knuten till en miljö som i princip måste vara opåverkad av människor. I och med att den har en mycket dålig spridningsförmåga så har den svårt att kolonisera nya lokaler. Det finns studier som visar att dvärgflicksländor i genomsnitt rör sig några tiotals meter.
Förekomst i Sverige och norra Europa
Arten antogs vara utdöd i landet men återupptäcktes i Sverige i Uppland 2006. Därefter
har den upptäckts på tiotalet lokaler i främst Gästrikland, Uppland och Östergötland men
även i Småland och Västmanland. På de flesta lokalerna är arten fåtalig och bara individrik på några enstaka lokaler. Arten är rödlistad i Sverige som sårbar (VU).
Dvärgflicksländan har försvunnit från stora delar av sitt utbredningsområde i västra och mellersta Europa. Den är en av Europas mest hotade arter och har på grund av sin litenhet en förmodat dålig spridningsförmåga. Den är rödlistad i EU. Arten är fortfarande relativt spridd i östra Europa. Hoten mot arten är många och omfattar allt från utdikning, kalhyggen, igenväxning och övergödning till slåtter och överbete. De största hoten i framtiden är förmodligen uttorkning och igenväxning av biotoperna kombinerat med fragmentering av lämpliga biotoper vilket försvårar spridning.
Arten i Närke
Dvärgflickslända är en mycket sällsynt art med 18 rapporter från 2 rutor under åren 2019. Det motsvarar 3% av alla rutor. Det första fyndet av dvärgflickslända i Närke gjordes 16 juni
2019 då en population hittades i norra delen av Kamperhultakärret, ett rikkärr i västra delen av Bjurhultasjön i Svennevad. Dvärgflicksländorna finns på denna lokal i ett ytterst begränsat område där kärret karaktäriseras av små vattenspeglar och gles vegetation med trådstarr. Den 10 juli 2020 hittades vid noggrann räkning 200 individer vilket är ett av de högsta antalen som rapporterats i Sverige.
De flesta lämpliga rikkärrsbiotoper i Närke har inventerats sommaren 2019 utan att arten
påträffats på fler lokaler. Den kan naturligtvis finnas på någon ännu oupptäckt lokal men det
är lika troligt att Kamperhultakärret är den enda lokalen för arten i Närke.
Atlasrutor med fynd 2016-2020
Antal rutor med fynd: 2 st.
Frekvens: 3 %.
Kommuner:
Hallsberg 1 lokal
Fenologi 2016-2020
Sverige: Arten börjar flyga juni. Det tidigaste fyndet i Sverige är gjort 4/6 (Närke 10/6). Arten
flyger sedan till slutet av juli. Det senaste fyndet är gjort 8/8 (Närke 7/8).
English summary
Sedgling is a very rare species in Närke which has been recorded from a single site covering 2 squares. That is a frequency of 3%.
The species was recorded for the first time in the region in 2019 at Kamperhultakärret at
Bjurhultasjön in the southeastern part of Närke. The highest number of counting individuals at the site was 200 in the beginning of July 2020. That is one of the highest reported counts in Sweden of this threatened species.
A number of other sites with similar vegetation in the region have been visited during the
survey without finding any Sedglings.