Trollsländor i Närke 

​

Utseende och beteende
Månflicksländan är en ganska kraftig dammflickslända med förhållandevis svart bakkropp, grön kroppsundersida och hos hanen en arttypisk månlik teckning på det andra bakkroppssegmentet. Hanarna är blåsvarta på ovansidan och har päronformade ögonfläckar som inte sammanbinds av en blå linje. De ses ofta sittande på flytbladsvegetation likt större
rödögonflickslända. Honorna är grönsvarta, men är svåra att skilja från andra flicksländor, särskilt spjutflicksländans. Säkraste kännetecknet finns på det åttonde bakkroppsegmentet som har mörk spets på ljus bakgrund. Larvutvecklingen är ett– till tvåårig.

Miljö
Arten förekommer vid grunda dammar och sjöar med stillastående vatten kantade av en frodig strandvegetation, gärna fräken och starr, och med riklig flytbladsvegetation, till exempel näckrosor och gäddnate. I stora delar av utbredningsområdet trivs den i sura och näringsfattiga skogsmiljöer men längre österut och i Skandinavien även vid näringsrika dammar, betade mader vid fågelsjöar och i grusgropar.

​

Förekomst i Sverige och norra Europa
Den finns i större delen av Sverige men är mest sparsamt och lokalt förekommande. Arten saknas helt i fjällen. Den finns lokalt över större delen av Finland och Danmark och sällsynt i sydligaste Norge.

Månflicksländan är idag inte hotad men har försvunnit eller minskat i delar av sitt utbredningsområde, bland annat i Alperna.

 

Arten i Närke
Historik
Larver av arten fångades i Kvismarens naturreservat i samband med undersökning av vatteninsekter 1979-1985. Två vuxna individer observerades under det projektet. I Artportalen finns 4 fynd från Närke i 2 rutor åren 1988-2014. Fynden gjordes vid Vattenparken i Örebro och i Kvismaren.

 

2016-2020
Månflickslända är en allmän art med 74 rapporter från 33 rutor under åren 2016-2020. Det motsvarar 51 % av alla rutor.

Arten förekommer i Närke främst vid näringsrika strandängar, grusgropar, torvgravar, viltvatten och dammar. Månflicksländan är spridd över större delen av landskapet men är mer vanlig i slättbygderna. Den finns talrikt runt Åslaholmen i Kvismaren (uppemot 100 individer) och i Rynningeviken. Stora antal har också setts vid viltvattnet vid Släte i Lerbäck (50 ex). Månflickslända förekommer även vid gungflymiljöer i skogstrakter men då i låga antal. En population finns i Aspetärn på Stora Aspön i Vättern.

Resultatet av inventeringen speglar förekomsten väl. Månflicksländan är dock svårinventerad på grund av sin tidiga och korta flygtid. Arten kan säkerligen förekomma i fler atlasrutor. En liten del av rapporterna kan vara felaktiga då arten lätt kan förväxlas med spjutflickslända.

Atlasrutor med fynd 2016-2020
Antal rutor med fynd: 33 st.
Frekvens: 51 %.
Kommuner:
Arboga 1 lokal
Askersund 8 lokaler
Degerfors 2 lokaler
Hallsberg 10 lokaler
Karlskoga 1 lokal
Kumla 10 lokaler
Laxå 3 lokaler
Lekeberg 4 lokaler
Örebro 22 lokaler

​

Fenologi 2016-2020
Arten börjar flyga i maj. Det tidigaste fyndet i Närke är gjort 10/5. Arten flyger sedan normalt till slutet av juni. Det senaste fyndet är gjort 19/7.

​

English summary
Crescent Bluet is a common species in Närke which has been recorded from 33 squares.
That is a frequency of 51%.

In Närke the species occur in wet meadows surrounding lakes in the plain area, gravel pits,
former peat excavation sites and smaller ponds. It is most common in the plain regions, but do also occur in boreal parts of Närke.

At some sites the Crescent Bluet occur in bigger numbers, for example, at Åslaholmen in
Kvismaren Nature Reserve and Rynningeviken outside Örebro.

The species has an early flight period and are seldom seen after Midsummer.