Trollsländor i Närke 

​

Utseende och beteende 
Svart ängstrollslända är en liten trollslända som man oftast stöter på vid myrar och mossar. Det är den minsta Sympetrum-arten i Sverige. Gamla hanar är helt svarta. De har också svarta vingmärken. Bägge könen har svarta ben. Honorna och de unga hanarna känns lätt igen på det breda svarta bandet med gula fläckar på mellankroppens sida
och en svart triangel på mellankroppens ovansida. Vissa år kan det förekomma invasioner av denna art till områden där den normalt är mera fåtalig. Hanarna är inte speciellt territoriella och därför kan det finnas många individer på en liten yta. Arten ses ofta vilande på marken eller lågt i vegetationen. I strandkanten kan den ha speciella favoritutsiktsplatser till vilken den ofta återkommer. Larvutvecklingen är ettårig.

​

Miljö
Arten förekommer främst vid näringsfattiga och sura vattenmiljöer i myr- eller skogsmarker. Typiska miljöer är vatten med gungfly av vitmossor som brunvattensjöar och gölar vid myrar och mossar, skogstjärnar och torvgravar. Den kan också finnas vid vattenfyllda grusgropar, diken och olika fisklösa dammar. Vattnen ska helst vara solexponerade och ha en omgivande skyddande vegetation.

Förekomst i Sverige och norra Europa
Den är allmän i större delen av landet men saknas i norra fjällkedjan. Situationen är den samma i Finland och Norge. I Danmark finns den framförallt på Jylland och arten har minskat i landet under senare tid.

Arten är allmän och väl spridd över större delen av Europa men saknas vid Medelhavet. Under senare tid har en kraftig minskning noterats i Nederländerna och Tyskland, troligen kopplat till färre surare våtmarker, övergödning och klimatförändringar. I södra delarna av utbredningsområdet är den knuten till bergstrakter. Det allt varmare klimatet gör att den riskerar att försvinna från många av dessa lokaler.

Arten i Närke
Historik
I Artportalen finns 67 fynd från Närke i 23 rutor åren 1988-2015.

2016-2020
Svart ängstrollslända är en mycket allmän art med 570 rapporter från 61 rutor under åren 2016-2020. Det motsvarar 94% av alla rutor.

Arten är väl spridd över större delen av Närke men är mera sparsamt förekommande på Närkeslätten. Vanligast är den i skogsbygderna i Kilsbergen, Tiveden och Tylöskog. Den finns också på öarna i Vättern, bland annat på Stora Aspön.

Det största antalet som rapporterats i Närke är 100 individer vid Mosjön i Lerbäck juli 2017.
 

I och med att arten har en mycket god spridningsförmåga kan fynden från en del rutor i slättlandskapet utgöras av främst vandrande individer. Resultatet av inventeringen speglar trots allt förekomsten väl.

Atlasrutor med fynd 2016-2020
Antal rutor med fynd: 61 st.
Frekvens: 94%.
Kommuner:
Arboga 10 lokaler
Askersund 71 lokaler
Degerfors 15 lokaler
Finspång 5 lokaler
Hallsberg 44 lokaler
Karlskoga 11 lokaler
Kumla 24 lokaler
Laxå 19 lokaler
Lekeberg 33 lokaler
Lindesberg 2 lokaler
Örebro 76 lokaler

​

Fenologi 2016-2020
Arten börjar flyga i mitten av juli. Det tidigaste fyndet i Närke är gjort 24/6. Arten flyger sedan en bit in i september. Det senaste fyndet är gjort 14/10.

​

English summary
Black Darter is a very common species in Närke which has been recorded from 61 squares. That is a frequency of 94%.

It breeds mostly at small nutrient-poor and acidic lakes and tarns with surrounding
sphagnum and protecting forests. Therefore the species is common in Kilsbergen, Tiveden
and Tylöskog. It is much rarer at the plains in Närke. It also breeds at old water-filled quarries and fish free ponds.

It starts flying in the middle of July and can be seen until September