Vinterflickslända
Sympecma fusca (Vander Linden 1820) - Common Winter Damsel

Vinterflickslända. Alaborgssjön, Ekeby augusti 2016. Foto: Per Karlsson Linderum.
Utseende och beteende
En på många sätt unik flickslända. Det är den enda trollsländearten som övervintrar som
vuxen, därav namnet. De förvandlas till vuxna på sensommaren, kryper sedan ned i skyddande vegetation, går i dvala och kommer fram först soliga vårdagar i mars eller början av april. Den är dunkelt tecknad i bruna och bronslika nyanser, mörkare på huvud och mellan- och bakkroppens ovansida. På våren får de gamla individerna blåfärgade ögon. Till skillnad från andra flicksländor håller vinterflicksländan vingarna ihopfällda på en sida av bakkroppen. Andra flicksländor kan som unga eller väldigt slitna påminna om en vinterflickslända.
Larvutvecklingen tar som regel endast tre månader.
Miljö
Vinterflicksländan förekommer vid grunda solexponerade stillastående vatten där det finns
rikligt med buskage, vass och flytbladsvegetation. På våren lägger honorna sina ägg i den flytande vegetationen, gärna gammal liggande död vass. Arten trivs vid fågelsjöar, dammar, viltvatten, dagvattendammar, torvtäkter och vattenfyllda grusgropar.
Inför övervintringen kan arten vandra långt från sina vatten och ses på udda lokaler. Den
övervintrar gärna bland videsnår eller bland ljung.
Förekomst i Sverige och norra Europa
Arten finns i Sverige framförallt i sydöstra Sverige och är allmän runt Mälaren och Hjälmaren samt på Öland och Gotland.
Den saknas helt i våra grannländer. I Finland finns den närbesläktade sibiriska vinterflicksländan S. paedisca.
Vinterflicksländan är vanlig i större delen av Europa och är inte hotad. Den minskade i antal
i norra Europa, så även i Sverige, under 1960- och 1970-talen. Arten var länge rödlistad i många länder, däribland i Sverige. Men det varmare klimatet har gjort att arten återhämtat sig avsevärt. Framtida hot mot arten utgörs främst av övergödning och igenväxning av livsmiljöerna.
Arten i Närke
Historik
I Artportalen finns 27 fynd från Närke i 6 rutor åren 2007-2015. Fynden gjordes främst vid
Vattenparken och Markasjön i Örebro och i Kvismarens naturreservat.
2016-2020
Vinterflicksländan är en allmän art med 326 rapporter från 43 rutor under åren 2016-2020. Det motsvarar 66% av alla rutor.
Vinterflicksländan kan vara väldigt talrik på vissa lokaler, bland annat i Kvismaren. Den är framförallt knuten till sjöar, grusgropar och dammar i slättlandskapet. Arten saknas i stora delar av Tiveden och Tylöskog samt runt norra delen av Vättern. Det största antalet som rapporterats i Sverige är minst 500 ex Bredgölen i Hammar 1 augusti 2019. Stora antal har också rapporterats från Kvismarens naturreservat, Kärr i Viby och Styrsta i Lännäs. Resultatet av inventeringen speglar verkligheten väl, även om artens tidiga och sena flygtid kan göra att den missats i enstaka rutor.
Atlasrutor med fynd 2016-2020
Antal rutor med fynd: 43 st.
Frekvens: 66%.
Kommuner:
Arboga 3 lokaler
Askersund 7 lokaler
Degerfors 1 lokal
Finspång 1 lokal
Hallsberg 28 lokaler
Karlskoga 1 lokal
Kumla 33 lokaler
Laxå 2 lokaler
Lekeberg 14 lokaler
Örebro 51 lokaler
Fenologi 2016-2020
Arten övervintrar som vuxen och flyger från augusti till början av juni. De kan komma fram varma dagar redan i mars. Det finns två fynd i Närke från januari 2020.
English summary
Common Winter Damsel is a common species in Närke which has been recorded from 43
squares. That is a frequency of 66%.
In Närke the species occur mostly in ponds, lakes and gravel pits in the agricultural parts of the region. The best localities are surrounded by reeds and different Salix species. It is mostly absent in the forested areas of Tiveden and Tylöskog.
The highest recorded number of individuals, 500, are from the gravel pit at Bredgölen south
of Zinkgruvan. Higher numbers are also annually recorded from Kvismaren Nature
Reserve.
